Dålig dag

Börjar fundera på hur stor jag är egentligen, eller snarare hur stor andra uppfattar mig? Idag när jag och en arbetskamrat pratade och hon sa något om min operation så satt en annan bredvid och hon trodde att jag skulle göra en gastric bypass! Googlade lite snabbt och såg att för en sådan op ska man ha bmi runt 40 eller högre, jag ligger på 30,1.. Räknade på det och om jag skulle ha bmi på 40 så skulle jag väga 30 kg mer än jag gör nu.. Det här blev en dålig dag :(

Jag vet att mycket i mitt huvud kretsar kring det där med vikten men det är sån jag är, som fd anorektiker är det svårt att befinna sig i en kropp som min. Samtidigt har jag inte haft tillräcklig envishet/karaktär för att lyckas gå ner alla kilon som jag borde och det vet jag är mitt eget fel. Men det känns som att jag är på rätt väg nu, bara jag orkar vara envis och komma iväg till träningen som jag ska och att jag börjar cykla snart. Var så nära att tröstshoppa lite godis på lunchen idag men det blev en mörk choklad (jag vet, borde inte köpt den heller) och äpplen så det blev ändå rätt bra.

Snart en vana!

Idag blir det träning igen, tredje gången på en vecka :) Jag har bestämt mig för att se till att komma iväg nu så att jag kommer igång ordentligt, sen blir det ju en vana och man ser det inte som något "konstigt" att åka och träna.. I lördags hade jag verkligen ingen lust att träna men åkte dit ändå och hamnade på ett Curves-Zumba-pass, kul! Som tur var så blev det en plats ledig så att jag kunde vara med, hade ju missat att det skulle vara Zumba just då och att man var tvungen att anmäla sig i förväg. Efteråt var jag rätt nöjd med att jag tvingade dit mig medan sambon och dottern var på stan.

Från och med idag är det bara godis på helgerna som gäller, ingen choklad i soffan framför tvn på kvällarna längre! Det har varit lite för mycket sånt på sista tiden och då går man ju inte ner i vikt. Funderar på att köra igång med iso-dieten lite mer ordentligt nu oxå för att verkligen få koll på maten. Kanske läge att gå med i Kost- och viktklubben igen för att på ett bra sätt kunna registrera vad jag äter och hur fördelningen ser ut. Ska bara betala månadens räkningar först och se om jag har råd.. har ju betalat träningskortet nu oxå och har lite annat smått och gott som behöver fixas. Borde leta fram anteckningarna från viktkursen jag gick och renskriva dem i min Viktbok som jag ska göra i ordning. I den ska jag anteckna lite allt möjligt för att få lite koll på vad jag gör rätt eller fel.

Träning!

Igår var jag på mitt första träningspass på Curves och det kändes bra! Jag orkade hela passet, klarade av alla övningar och visst känns det lite i kroppen idag men jag har inte världens träningsvärk :) Det var bara en maskin som jag får köra lite annorlunda pga min mage, istället för att trycka ner den så får jag följa med den ner och dra upp för då tränar den ryggmusklerna. Så skönt att vara igång! Nu gäller det bara att ta sig dit tre gånger i veckan, det är iaf mitt mål. Synd att de inte har öppet på lunchen, det hade passat mig allra bäst. Men många gånger kan jag ta tidig lunch och hinna träna innan de stänger kl 12.

Nu börjar det snart vara dags att cykla till jobbet oxå. Bara man slipper frost på morgnarna så kör jag. Tur att bussarna strulade i vintras för då får man månadskortet för halva priset just nu, då behöver jag inte fundera på om jag ska köpa månadskort eller bara rabattkortet. För jag lär ju åka buss då och då..

Det blir operation

Nu har jag varit hos läkaren på kirurgen. "Oj!" var det första hon sa när jag drog upp tröjan. Jag får operation, men hon lät inte helt hoppfull. De kan försöka att dra ihop bukhinnan och lägga in ett nät för att hålla ihop magen men det är inte säkert att det funkar, och jag kommer att få ett ärr över hela magen. Men vad är alternativet?? Att gå och se gravid ut resten av livet eller ha ett ärr som inte syns när man har kläder på sig? Även om det är en stor operation så känns det för mig som att det är värt att slippa det psykiska lidandet. Det verkar inte vara helt vanligt iaf för hon fick hålla på länge innan hon hittade bukmusklerna som ligger nere på sidorna av magen.. Så nu är det bara att vänta, op ska bli inom 3 mån men så är det ju sommar oxå så det kan säkert dröja längre tid än så. Jag ska iaf börja ha gördel på mig varje dag redan nu för att huden ska börja dra ihop sig. Ett tips för de som behöver lite hjälp att hålla in magen är en korselett från Bon prix, kika här. Den är faktiskt riktigt bekväm :)

Idag ska jag på visning av ett Curves gym för att se om det är något för mig. Det ligger ganska nära jobbet och så tränar man effektivt i 30 min och det känns som att det skulle vara något som passar mig :)

Nervös..

.. inför måndagens möte med läkaren på kirurgen. Tänk om hon gör bedömningen att jag inte behöver opereras? Vad gör jag då? Bryter ihop och ger upp? Kämpar vidare? Jag kan ju inte gå runt och se gravid ut resten av livet :( Alla jag pratar med säger att det är självklart att jag ska få en operation, men är det det? Jag kan bara ladda mig full med argument och sedan hoppas att de håller med mig..

Önskan efter vårkläder har försvunnit :( Skulle behöva en vårjacka men orkar inte ens ta mig till stan och börja försöka leta eftersom jag vet att det inte finns någon jacka som sitter snyggt på mig (får ju inte ens in armarna i många jackor), då är det bättre att låta bli. Samma sak med jeansen som gått sönder, men det finns ju ändå inte jeans som blir snygga på mig så det är bättre att lappa och laga.

Känner mig bara allmänt nere och ledsen. Har ingen lust att vara ute bland folk och skulle helst hålla mig hemma, men jobba måste man har jag hört..